OM RASERI

Ett livsfarligt virus sprider sig som en löpeld genom Stockholm och lämnar inget annat än förödelse efter sig. Telefonlinjerna är överbelastade och polisen Erik får inte tag i sin fru som befinner sig på annan ort med deras dotter. Han måste se till att de hamnar i säkerhet. Att de klarar sig från den ondska som viruset bär med sig.

 

Den framgångsrika MMA-fightern Pontus räds inte några kamper. Runt hörnet väntar en ljus framtid men när Stockholm drunknar i kaos, tar livet en helt ny vändning.

 

Finns det några vinnare i raseriets spår?

 

ORD FRÅN FÖRFATTAREN

 

Jag arbetar som polis i Stockholm och är utbildad instruktör i vapen, taktik och konflikthantering. Arbetet med RASERI började med att jag ville göra något annat, något som ingen skulle förvänta sig. Tro mig - ingen förväntade sig detta.

 

Idén kom snabbt och jag fick en öppningsscen i huvudet som jag skrev ned. Sedan växte boken fram. Jag visste hur den skulle börja, vad som på ett ungefär skulle hända och hur det hela skulle sluta. Resten kom jag på efter hand. Karaktärer som jag inte alls hade funderat på dök upp från ingenstans, scener spelades upp i huvudet och inte ens jag själv visste vad som skulle hända i nästa kapitel. Det var en ganska häftig känsla.

 

3 månader senare hade jag mitt första bokmanus klart och jag anlitade en lektör, mest bara för att få ett svar på om jag kunde skriva eller inte. Det blev tummen upp och då bestämde jag mig för att pröva lyckan hos förlagen. Standardrefuseringarna haglade in, men jag kände ändå att jag hade något på gång. Då hörde ett förlag av sig och de var intresserade. De ville veta mer om hur min "värld" i boken såg ut, vad som skulle hända sen och så vidare.

 

Jag fick panik. Jag hade inte ägnat detta en enda tanke och skrivit RASERI i "nuet". Jag funderade ett tag och mailade mina tankar. En vecka senare kom beskedet om att RASERI fallit bort under ett utgivningsmöte (det möte där förlagen bestämmer vilka manus de ska ge ut). Förlaget trodde inte att min bok skulle nå ut till tillräckligt många. Tyvärr är skräckgenren extremt smal i Sverige eftersom vi föredrar att läsa kriminaldeckare. Det ges ut väldigt många nya deckare varje år. Det är lite därför jag valde att skriva i genren skräck.

 

De stora aktörerna (Nordstedts, Albert Bonnier, Piratförlaget mfl) får in flera tusen bokmanus varje år och av dessa ges kanske 1-3 ut. Det är med andra ord ungefär en promille av alla manus som skickas in, som blir till en bok som ges ut. Stor eloge till de debutanter som lyckas med detta - det är riktigt bra jobbat.

 

Arbetet med RASERI har verkligen varit roligt, men kan jag kalla mig författare? Jag tycker inte det. Detta baserar jag på författarförbundets kriterier för medlemsskap: "... att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet ..."

 

Så när/om nästa bok kommer, kan jag faktiskt kalla mig författare. På riktigt.

 

Några veckor efter min sista kontakt med förlaget som var intresserade, dök en bild upp i huvudet om vad som skulle hända i min "värld" och det är inte ens i närheten av vad jag levererade till förlaget. Så med det sagt finns en fortsättning i tankarna.

 

Jag har en början, en ungefärlig tanke om vad som ska hända och hur det hela ska sluta ...

 

/ Andreas